Den transatlantiska handeln balanserar på en knivsegg när president Donald Trumps förnyade protektionism har väckt farhågor om ett nytt handelskrig.

Med ett tre månader långt tulluppehåll som löper ut denna helg kan det föreslagna mötet i EU:s utrikesråd den 14 juli bli avgörande för Europas svar på Washington och dess alltmer komplexa relationer med Kina.

Sedan han återvände till Vita huset har president Trump inte förlorat någon tid med att återuppliva en av sina signaturpolicys: aggressiv handelsskyddspolitik. De nya tullarna, som beskrivs i officiella meddelanden från Vita huset och handelsdepartementet, är skarpa.

En tull på 50 procent på all stål- och aluminiumimport till USA, 25 procent på bilar och bildelar samt en ”universell” avgift på 10 procent på de flesta andra importerade varor.

Motiveringen, säger Trump, är nationell säkerhet och ekonomisk motståndskraft. ”Den amerikanska industrin har varit under belägring,” förklarade han under ett möte i Pennsylvania förra månaden. ”Vi tar tillbaka kontrollen över våra marknader och skyddar amerikanska jobb.”

För europeiska tjänstemän har tillkännagivandet dock utlöst en känsla av déjà vu. EU tillbringade stora delar av Trumps första mandatperiod med att kämpa mot handelskonflikter som sträckte sig från flygplanssubventioner till digitala skatter.

Tjänstemän fruktar att en ny omgång kan bli ännu mer störande, särskilt i en tid av global ekonomisk osäkerhet.

För EU är utmaningen djupt strategisk. Att svara för kraftfullt riskerar att leda till en fullskalig handelskonflikt som kan skada europeiska exportörer, särskilt biljättar som Volkswagen, BMW och Stellantis.

Att hålla tillbaka kan å andra sidan uppfattas som svaghet, både av Washington och andra globala handelspartners.

Tjänstemän i Bryssel bekräftar att motåtgärder är förberedda och juridiskt granskade. En hög EU-tjänsteman inom handel, som talade i bakgrunden, beskrev åtgärderna som ”riktade, proportionerliga och utformade för att upprätthålla det multilaterala handelssystemets integritet.”

Potentiella EU-motåtgärder kan slå mot ikoniska amerikanska exportvaror, inklusive bourbonwhiskey, Harley-Davidson-motorcyklar, denimprodukter och jordbruksvaror som jordnötter och tranbär.

Dessa produkter valdes ut i tidigare EU-åtgärder under Trumps tidigare tullkrig, valda för sitt symboliska värde och politiska resonans i nyckelstater i USA.

Kinafaktorn och ökande politiska insatser

Måndagens möte i EU:s utrikesråd fokuserar inte enbart på transatlantiska spänningar. Lika pressande är Europas handelsrelation med Kina, som har blivit alltmer ansträngd på grund av tvister om marknadstillträde, människorättsfrågor och anklagelser om ekonomisk tvång.

Med de ekonomiska och geopolitiska sfärerna nu tätt sammanflätade tror europeiska experter att Kina noga kommer att följa EU:s svar på Trumps tullar.

Faktum är att vissa europeiska beslutsfattare oroar sig för att visa återhållsamhet mot Trumps tullar kan tolkas av Kina som ett tecken på svaghet, vilket skulle kunna försvåra Europas ansträngningar att stå emot kinesiska industripolitiker och subventioner.

De hotande tullarna väcker oro inom europeiska industrier som redan är hårt drabbade av inflation, störningar i leveranskedjorna och de kvarvarande ekonomiska efterdyningarna av Covid-pandemin och kriget i Ukraina.

Den europeiska bilindustrins organisation (ACEA) utfärdade en skarp varning denna vecka. ”En tull på 25 procent på EU:s fordonsexport till USA skulle kosta vår industri miljarder och hota tusentals jobb,” sade gruppen i ett uttalande.

På samma sätt fruktar europeiska stålproducenter att förlora tillgången till en lukrativ amerikansk marknad samtidigt som de står inför överkapacitetsproblem på hemmaplan.

Utöver ekonomin har konflikten djupa politiska implikationer. Europeiska ledare står inför inhemska väljare som blir alltmer skeptiska till globala handelsavtal, men som också är djupt oroade över att antagonisera en viktig allierad som USA.

I Tyskland är frågan särskilt känslig med tanke på bilsektorns stora roll i ekonomin och den politiska diskursen.

En kraftig upptrappning av tullarna kan få återverkningar på sysselsättning, export och det bredare EU–USA-förhållandet.

Samtidigt har Frankrike signalerat en tuffare hållning. President Emmanuel Macron, som talade i Bryssel tidigare denna vecka, förklarade att Europa ”måste försvara sina intressen fast” men betonade behovet av dialog för att undvika ett fullskaligt handelskrig.

Möjliga lösningar

Trots den hotande tidsfristen säger handelsexperter att det fortfarande finns utrymme för manövrering. EU:s och USA:s handelsteam har haft intensiva diskussioner under den gångna veckan och utforskat undantag, tillfälliga lättnader eller gradvisa tullminskningar.

Ett potentiellt kompromissförslag innebär undantag för elfordon och nyckelteknologier inom grön energi, områden där båda sidor delar gemensamma klimatmål.

En annan idé som cirkulerar i diplomatiska kretsar är en gemensam ram för att hantera överkapacitet på de globala stålmarknaderna, med målet att motverka kinesiska produktionsökningar.

Men tiden börjar rinna ut. Finansmarknaderna följer konflikten med växande oro. Europeiska aktier sjönk något på fredagen, med bil- och industriföretag som presterade sämre på grund av tullfarhågor.

Valutaanalytiker noterar att ett transatlantiskt handelskrig kan tynga euron, samtidigt som det potentiellt kan öka efterfrågan på den amerikanska dollarn som en säker tillflyktsort.

Samtidigt förblir globala leveranskedjor sårbara. Tullar på bildelar, stål och aluminium hotar att driva upp produktionskostnaderna inom industrier från byggnation till teknologi.

Allas blickar riktas nu mot det avgörande mötet i utrikesrådet. EU-ministrar kommer att anlända till Bryssel för vad som kan bli maratondiskussioner, avbrutna av bilaterala konferenser och pressbriefingar.

Det danska ordförandeskapet i EU och Europeiska kommissionen är schemalagda för en gemensam presskonferens kl. 12:30 GMT, med direktsändning redan bokad på stora europeiska tv-kanaler.

Oavsett om en sista-minuten-överenskommelse kan räddas eller om Europa kommer att gå in i motåtgärdsläge, kan slutresultatet sätta tonen för de transatlantiska relationerna under många år framöver.

För EU handlar detta inte längre bara om tullar, utan om hur man definierar sitt partnerskap med Amerika i en värld som förändras snabbt.

För tillfället väntar Europa – och förbereder sig.