Framstående analytiker, inklusive tidigare israeliska tjänstemän, har länge varnat Israels längst sittande premiärminister, Benjamin Netanyahu, för att inleda krig från Gaza till Libanon utan en tydligt definierad slutstrategi.

Nu, med ett växande internationellt motstånd mot Israels pågående krig i Gaza, har landet riktat sitt fokus mot Iran, ”den sista fienden som står kvar”, som en expert beskrev det för The Wall Street Journal.

Många experter tolkar dock den pågående israeliska offensiven som något vars potentiella framgång är mer beroende av direkt amerikanskt engagemang än av någon sammanhängande långsiktig planering från Netanyahus regering.

”En pendel svänger från ena sidan till den andra,” säger Kadir Temiz, ordförande för ORSAM och fakultetsmedlem vid Istanbul Medeniyet University.

Temiz hänvisar till svängningen mellan diplomatiska förhandlingar om Irans kärnenergiprogram och den regimskiftesagenda som Netanyahu och hans allierade i Israel, USA och västvärlden driver.

Netanyahu har gjort uttalanden om bristen på en definitiv plan, som sträcker sig från att demontera Irans kärn- och missilkapacitet till ett fullständigt regimskifte i Teheran.

Båda målen verkar avlägsna och svårnådda utan explicit amerikanskt stöd. Vissa inflytelserika röster i amerikanska högerkretsar, som Steve Bannon och Tucker Carlson, är starkt emot ytterligare ett USA-lett krig i Mellanöstern.

”Det finns tydliga farhågor om att den nuvarande iranska regimen saknar ett tydligt alternativ,” säger Temiz till TRT World, och tillägger att ”ett regimskifte kan kasta en nation med 92 miljoner invånare, rik på olja och gas, in i kaos och många okända faktorer.”

Enligt Ghoncheh Tazmini, en iransk-kanadensisk politisk analytiker, ”Att störta regeringen för MKO eller Pahlavi-marionetten – det är inte hela Irans befolkning som vill det.”

Tazmini hänvisar till MKO, eller Mujahadeen-e-Khalq Organisation, och Reza Pahlavi, en exilkunglighet och högljudd anhängare av Israel, som båda har krävt regimskifte i Iran. Pahlavi har uppmanat iranier att resa sig mot den nuvarande regeringen. MKO förlorade dock sin trovärdighet bland allmänheten efter att ha allierat sig med Saddam Hussein under det brutala Iran-Irak-kriget på 1980-talet.

Kan diplomati segra?

En diplomatisk lösning kan vara den mest rationella vägen framåt, säger Temiz, med tanke på de risker för destabilisering som ett regimskifte skulle innebära.

”Inte många politiska aktörer är villiga att investera i denna israeliska agenda,” tillägger han. ”Jag tror att det kommer att bli viss diplomati med de regionala arabiska monarkierna som kliver in,” säger Tazmini till TRT World.

Nya rapporter tyder på att vissa lågmälda arabiska diplomater förmedlar iranska budskap till sina amerikanska motparter om att Teheran är villigt att återuppta kärnvapenförhandlingar med USA.

Mer än 20 arabiska och muslimska länder – inklusive Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten och Turkiet, alla med strategiska band till USA och västvärlden – har fördömt Israels attacker mot Iran i ett gemensamt uttalande.

Spänningarna förblir dock höga.

USA:s president Donald Trumps plötsliga avfärd från G7-mötet i Kanada – som resulterade i ett vagt eldupphör i konfrontationen mellan Israel och Iran, samtidigt som huvudansvaret lades på Teheran och han hävdade att något “mycket större” än en vapenvila är på gång – har eldat på spekulationerna om att Washington kan förbereda ett eget angrepp.

Innan han reste postade Trump ett inlägg på Truth Social (med versaler på America, first, great och Irans förnekande av kärnvapen):

“Alla bör omedelbart evakuera Teheran!”

Han följde upp med ett uttalande som gav ny innebörd åt hans signaturslogan:

“America first betyder många fantastiska saker, bland annat att Iran aldrig får ha ett kärnvapen. Make America great again!!!”

Det slutliga G7-uttalandet, som endast publicerades efter att Trump hotat att inte skriva under, bekräftade Israels rätt att försvara sig och beskrev Iran som “den främsta källan till regional instabilitet och terrorism”, samt upprepade att Teheran aldrig får inneha kärnvapen.

Även om Iran har använt sina ombud – Hizbollah och andra shiamuslimska grupper – för att stärka sitt regionala inflytande, anser många kritiker att Israel, som ockupationsmakt i Palestina, är ansvarigt för krigsförbrytelser och till och med folkmord.

”Den iranska nationen ’befrias’ inte av en folkmordsregim”, säger Tazmini till TRT World. ”Morden har en slags demonstration runt flaggan.”

Västerländska medier har bekräftat hennes påståenden med rapportering på plats.

Kan en fatwa stoppa kärnkraftsframdrivningen?

“Jag känner att ett avgörande ögonblick närmar sig i frågan om Iran,” säger Temiz.

Men snarare än en upptrappning anser han att ett nedtrappat iranskt kärnvapenprogram vore att föredra för Israel, USA och andra aktörer i regionen.

Temiz lyfter fram en potentiellt förbisedd och intressant aspekt av situationen: att Irans högste ledare, Ali Khamenei, har utfärdat en tydlig fatwa mot kärnvapen – något som kan bringa klarhet i den utdragna konflikten mellan västvärlden och Teheran en gång för alla.

Khamenei har tidigare kallat massförstörelsevapen för “ett allvarligt hot mot mänskligheten”, förklarat deras användning som haram (förbjudet) och betonat att skyddet av mänskligheten från sådana hot är en universell plikt.

I en intervju från 2012 sade den tidigare iranske presidenten och kärnvapenförhandlaren Hassan Rouhani att Khamenei “har utfärdat en fatwa” mot att skaffa en atombomb.

“Om Khamenei utfärdar en tydlig fatwa mot produktion av kärnvapen, kan uppfattningen att det nuvarande iranska styret är hållbart vinna gehör både i regionen och globalt,” säger Temiz. “Om detta sker, kan det normalisera det iranska styret i takt med att en regional och global samsyn växer fram om att behålla det snarare än att avsätta det.”

Irans slutspel: Utnötningskrig?

Även om analytiker har vitt skilda åsikter om möjliga utfall, är många överens om att Irans strategi kommer att bero på inhemskt stöd och dess förmåga att stå emot ekonomiskt och militärt tryck.

I det sammanhanget kvarstår den stora frågan: hur länge kan Iran slå tillbaka mot Israel?

“Jag har slutat försöka förutspå utgångar,” säger Edward Erickson, en framstående amerikansk militäranalytiker och akademiker. “Men det verkar för mig som att en nation med 92 miljoner invånare kan föra ett utnötningskrig och kämpa till utmattning mot en nation med 10 miljoner (som redan är djupt engagerad i Gaza, på Västbanken och vid Libanons gräns, och dessutom är helt beroende av amerikanskt stöd och välvilja).”

Erickson varnar för att underskatta Irans motståndskraft och tillägger att dess stora befolkning kan bära upp ett utnötningskrig mot Israel och potentiellt driva det israeliska systemet till kollaps, särskilt om konflikten blir långvarig och stödet från Ryssland och Kina ökar.

Han tillägger: “Kontinuerlig press på Israels system och det israeliska folket kan leda till utmattning.”

Han tror att om Iran väljer en utdragen konflikt, kommer både Ryssland och Kina sannolikt att öka sitt stöd till Teheran. Moskva har redan erbjudit sig att medla, och Peking har fördömt Israels agerande.

“Medierna pratar allt mer om ett regimskifte. Jag hoppas att det sker, men Iran överraskade världen mellan 1980 och 1988 genom att föra ett långvarigt utnötningskrig mot Irak. De kan visa sig vara mer motståndskraftiga än vad experter och tyckare tror,” tillägger han.

Tazmini håller med och hänvisar till Irans uthållighet under Iran-Irakkriget.

Dock har Teheran drabbats av betydande bakslag i Syrien och Libanon, där dess inflytande har minskat avsevärt, samtidigt som västerländska sanktioner fortsätter att slå hårt mot den iranska ekonomin.

Trots dessa bakslag visar de iranska attackerna djupt inne i Israel att Teheran kan “orsaka stor skada och avslöja Israels sårbarhet”, enligt Tazmini.

Iran har nyligen slagit mot israeliska raffinaderier och energianläggningar bland andra mål. Temiz säger att Iran har kapacitet att svara.

“Men problemet är att ingen har råd med de konsekvenser som skulle uppstå om Iran använder hela sin kapacitet mot Israel, en judisk stat. På grund av det pågår just nu ett intensivt diplomatiskt arbete dygnet runt,” säger han.

Ett kärnvapenkrig?

Enligt Erickson är det så att ”utan en markinvasion liknande USA:s ockupation av Irak, kan ingen stoppa Iran från att faktiskt bygga en bomb just nu.” Även om iranierna blev överraskade av Israels attack i torsdags – mitt under förhandlingarna om ett kärnavtal med USA – så har de definitivt planerat att sprida sina tillgångar i flera år, säger han.

Om Iran rör sig mot att utveckla kärnvapen, skulle det då riskera ett scenario liknande Japans under andra världskriget?

”Det är ett scenario. Men ett väldigt långsökt sådant,” säger Tazmini. ”Men många värsta tänkbara scenarier har inträffat under Netanyahu,” påpekar hon – särskilt nu, med starkt stöd från Trump i konfrontationen med Iran.

”Vilket prejudikat skulle de skapa här om detta verkligen hände?” frågar hon. ”Då är det Rysslands tur nästa,” varnar hon, och antyder att världspolitiken kan glida över i ett slags ”djungelns lag”.

Dan Steinbock, internationell ekonom och författare till The Fall of Israel, hänvisar till ett amerikanskt krigsspel från 2023 där högt uppsatta tjänstemän, lagstiftare från båda partier och experter deltog. Simuleringen slutade med att Israel genomförde 50 kärnvapenattacker mot 25 stora iranska militära mål som svar på Teherans eskalerande motstånd.

”Det verkar som att Trumpadministrationen och Netanyahus regering gemensamt driver en massiv, kalkylerad regimförändringsoperation som syftar till att utplåna hela Irans politiska, ekonomiska och militära kapacitet – oavsett de förödande konsekvenserna för regionen och världen,” säger han.