På en het och fuktig eftermiddag i Mokwa, Nigeria, satt Fatima och Habiba Jibrin under ett mangoträd och väntade på att kropparna efter deras anhöriga skulle hittas, trots att de fruktade att det kanske aldrig skulle ske.

De två kvinnorna, som är gifta med samma man, hade tillbringat nätterna där sedan en vecka tillbaka, då den värsta översvämningen i mannaminne svepte bort stora delar av staden. Deras hem, två andra fruar till deras man och 16 barn försvann i vattenmassorna.

Fatima, 26, förlorade fyra barn, medan Habiba, 27, förlorade sex. Av de 18 personer i familjen som tros ha omkommit har endast fyra kroppar hittats.

Deras berättelse – om nästan en hel familj som utplånades på en enda morgon – är vanlig i Mokwa, i centrala Nigerstaten. Den officiella dödssiffran ligger kvar på cirka 150, men många fler befaras ha omkommit – kanske fler än det totala antalet dödsfall i hela landet under 2024.

”Vi har sovit utomhus under mangoträdet med en matta och ett myggnät,” berättade Fatima för AFP. ”Vi har inte ens mat att äta.”

Eftersom regeringens närvaro är knapphändig är de helt beroende av de få lyckligt lottade invånare vars egendomar skonades.

Deras man, som är lärare vid en islamisk skola, har dagligen gett sig ut för att leta efter de återstående 14 kropparna, sedan de leriga vattenmassorna förstörde över 250 hus i området. För varje timme som går minskar hoppet.

Hoppet om fler kroppar

Minst 15 elstolpar förstördes, vilket har lämnat staden i mörker. Det kvava vädret ger ingen lindring.

Vatten är en bristvara, och det finns farhågor om att kolera – en stor risk efter översvämningar – kan förvärra den redan desperata situationen under de kommande veckorna.

Frivilliga och katastrofteam har hittat kroppar nästan 10 kilometer bort, efter att de svepts in i Nigerfloden. Invånare berättade för AFP att några kroppar hittades i en by i grannstaten Kwara, på andra sidan den mäktiga flodens strand.

Ändå håller Fatima och Habiba fast vid hoppet om att deras man ska återvända varje dag, även om det är med dåliga nyheter.

”Vi skulle vara glada om han kunde hitta deras kroppar så att vi kan begrava dem,” sa Fatima Jibrin.

Liksom de två kvinnorna hoppas även Fatima Muhammed att hennes barnbarns kropp ska hittas, död eller levande.

Hon höll på att laga frukost på morgonen för översvämningen när hon såg vatten rinna genom en smal kanal framför hennes hus.

Hon visste inte att vatten, som hade samlats i flera dagar bakom en övergiven järnvägsbank längs samhällets kant, just hade brutit igenom lerväggarna.

På mindre än en minut förvandlades det stillsamma flödet till en kraftfull ström.

Hon lyckades fly genom bakdörren, berättade hon för AFP, men ”mitt barnbarn sveptes bort när han försökte följa efter mig.”

Hon bor nu hos sin dotter och känner sig som en börda.

Men någon hjälp syns fortfarande inte till.

Regeringens hjälp uteblir, säger invånarna

Många invånare i det muslimskt dominerade samhället är arga över att regeringen inte har varit mer hjälpsam, särskilt med bara några dagar kvar till den islamiska högtiden Eid al-Adha.

Delstatens viceguvernör besökte området och gav löften, och regeringen säger att de har levererat hjälp. Men många invånare säger att de inte har sett något.

Mitt i de spända känslorna hotade ett par unga män att slå en journalist från AFP, eftersom de misstog honom för en regeringstjänsteman.

Ett försök att dela ut hjälpmedel avbröts tidigare under dagen, efter att invånare – skeptiska till att det hela kunde vara en iscensatt fotooperation – insisterade på att materialen skulle delas ut öppet.

Guvernörens fru, Fatima Mohammed Bago, gjorde ett kort besök i det drabbade området. Inga nödtjänstemän var på plats förrän bara några minuter före hennes ankomst. De lämnade omedelbart efteråt.

Fatima och Habiba Jibrin, tillsammans med Fatima Muhammed, berättade att hon aldrig kom till dem och att de inte har fått någon hjälp från regeringen.

”Det finns inget jag kan göra,” sa den 36-årige kommersiella föraren Mohammed Aliu, vars barn, fru och hem sveptes bort av översvämningarna.

”Men jag skulle bli glad om jag kunde hitta deras kroppar.”