Det här är en vision direkt hämtad från Star Trek.

Ett brittiskt startupföretag vid namn Pulsar Fusion har presenterat planer på en rymdfarkostmotor som använder kärnfusion som sitt huvudsakliga framdrivningssystem, vilket skulle kunna revolutionera interplanetära resor.

Till skillnad från kärnklyvning, som används i vissa äldre rymdfarkoster och som klyver atomer för att generera energi, efterliknar fusion de högenergireaktioner som sker i stjärnor. Den kombinerar lätta atomer, som väte, för att bilda tyngre atomer och frigör enorm energi i processen.

“Fusion fungerar inte i en atmosfär,” säger Richard Dinan, Pulsars grundare och VD, till CNN. “Rymden är en mycket mer logisk och lämplig plats för fusion, eftersom det är där den naturligt vill ske.”

NASA har länge uppskattat att en bemannad resa till Mars skulle ta ungefär tre år tur och retur.

Den globala tävlingen om att nå Mars leds av SpaceX och NASA, där Elon Musks privata företag siktar på obemannade Starship-uppskjutningar redan 2026, följt av bemannade uppdrag så tidigt som 2029. Den statligt stödda NASA planerar bemannade uppdrag under 2030-talet.

Bland de fem huvudsakliga riskerna som NASA:s Human Research Program har identifierat, utgör avståndet från jorden en utmaning som påverkar varje aspekt av en Mars-expedition.

Dessa inkluderar kommunikationsfördröjningar på upp till 20 minuter enkel väg, långvarig exponering för rymdstrålning, begränsad tillgång till medicinsk hjälp och ingen möjlighet till snabb återkomst vid en nödsituation, enligt NASA:s webbplats.

Ett genombrott inom framdrivning, som Pulsar Fusions teknik, skulle kunna minska dessa risker genom att underlätta avståndsproblematiken.

Hur vetenskapen fungerar

På jorden kräver skapandet av fusionsenergi enorma temperaturer — varmare än solens yta — och kraftfulla magnetfält för att hålla plasman, en soppa av laddade partiklar, på plats.

Decennier av forskning har ännu inte resulterat i en netto-positiv energivinst. Men Pulsar tror att rymden, med sitt vakuum och extrema förhållanden, kan erbjuda en mer naturlig miljö för sådana reaktioner.

Idén är att bygga en raket som avger ett “kärnavgas”, där laddade partiklar skjuts ut i extrema hastigheter för att driva rymdfarkosten framåt.

Denna raket, kallad “Sunbird”, skulle drivas av helium-3, en sällsynt och dyr isotop som tros vara riklig på månen men knapp på jorden.

Dinan föreställer sig omloppsbanestationer där fusiondrivna farkoster kan docka och tanka, likt interplanetära bensinstationer.

“Du stänger av dina ineffektiva förbränningsmotorer och använder kärnfusion för större delen av resan,” säger han till CNN. En station kan kretsa runt jorden, en annan nära Mars, med Sunbird-raketer som transporterar mellan dem.

Varje Sunbird skulle vara cirka 30 meter lång och täckt med pansarliknande plåt för att skydda mot kosmisk strålning och mikrometeoriter, enligt Live Science.

Med en uppskattad kostnad på 90 miljoner dollar per styck — främst på grund av helium-3-bränslet — är detta inga vanliga rymdfarkoster.

Tidsplanen är ambitiös. Företaget hoppas kunna genomföra ett småskaligt fusionstest i omloppsbana senast 2027, med hjälp av vad de kallar ett “linjärt fusionsexperiment” för att validera nyckelsystem.

En fullt fungerande prototyp kan enligt företaget följa inom fem år, förutsatt att finansieringen förblir intakt.

Global tävling

Först teoretiserad på 1920-talet och demonstrerad i laboratorier på 1930-talet, har kärnfusion länge fascinerat forskare som den kraft som driver solen.

I nästan ett sekel har den eftersträvats som en nästan obegränsad energikälla — renare, säkrare och mer hållbar än kärnklyvning, men oerhört mycket svårare att kontrollera.

Under de senaste åren har dock fusionforskningen gått in i en ny fas — en som präglas av intensifierad global konkurrens.

År 2024 avsatte den amerikanska regeringen cirka 790 miljoner dollar för fusionsvetenskapsprogram, enligt Fusion Industry Association (FIA).

Kina investerade samtidigt uppskattningsvis 1,5 miljarder dollar årligen i fusionforskning — nästan dubbelt så mycket som USA:s åtagande det året.

I januari 2025 satte Kinas Experimental Advanced Superconducting Tokamak, eller EAST, ofta kallad “den artificiella solen”, ett världsrekord genom att upprätthålla plasmatemperaturer över 100 miljoner grader Celsius i över 1 000 sekunder.

Om det brittiska startupföretagets Sunbird-raket lyckas kan det positionera Storbritannien som en seriös aktör i fusionstävlingen och markera en vändpunkt inom rymdutforskning.