Sommaren 2017 bevittnade världen vad som senare fastställdes som den värsta cyberattacken i historien, som lamslog privata företag och offentliga institutioner och orsakade en häpnadsväckande ekonomisk förlust på mellan 10 och 19 miljarder dollar globalt.

Ransomware-programmet NotPetya, som det senare kallades, var delvis en AI-stödd cyberoperation eftersom ett botnätverk som enligt uppgift använde AI-teknologi byggdes för att utnyttja säkerhetsbrister i system.

Om en sådan attack skulle inträffa idag, när AI-teknologin är mer avancerad och effektiv, skulle den sannolikt orsaka ännu större ekonomiska förluster och till och med störa den globala handeln.

Det är därför inte konstigt att regeringar världen över uppmärksammar det potentiella hot AI utgör, särskilt i händerna på hackare och andra oetiska grupper.

Länder stärker också sina militära och säkerhetsinriktade aktiviteter för att skydda sig mot sådana attacker.

Utvecklingen inom AI har gått framåt, särskilt under de senaste åren. När artificiell intelligens (AI) blir alltmer utbredd och system som stora språkmodeller (LLM) används inom olika områden, har stater tvingats hålla jämna steg med den snabbt föränderliga sektorn.

De innovationer som AI har medfört för stater har varit effektiva inom många områden. Arméer, underrättelsetjänster och brottsbekämpande myndigheter kan särskilt genomföra mer effektiva operationer tack vare AI-stödda cyberattacker.

Dessutom kan de offensiva kapaciteterna hos cyberarméer i utvecklade länder nå högre nivåer med AI-stödda system.

Det har funnits många exempel på detta i olika delar av världen, men dessa har mestadels varit inom ramen för påverkansoperationer och spionage.

Särskilt AI-drivna skadliga och destruktiva cyberattacker som riktar sig mot kritisk infrastruktur har ännu inte inträffat.

Kan AI definiera cyberkrig?

Även om världen ännu inte har sett användningen av AI i konventionellt militärt krig, finns det en växande oro globalt att ett sådant scenario bara är en tidsfråga.

Till exempel hävdar Storbritannien att Ryssland och andra fientliga stater försöker öka effektiviteten i sina cyberattacker med hjälp av AI-teknologier och planerar att specifikt rikta sig mot kritisk infrastruktur.

Västländer säger också att stater som Ryssland och Kina kan använda AI-system i framtida cyberkrigföring, även om de två länderna har avfärdat anklagelserna som västerländsk propaganda.

Militära experter säger att inte bara Kina och Ryssland utan alla stater kan genomföra AI-drivna cyberattacker. USA, Storbritannien och många europeiska stater har investerat i detta område under de senaste åren.

För mer än ett decennium sedan användes en skadlig datororm som gemensamt skapades av USA och Israel för att attackera och skada Irans kärnprogram.

Dessa cyberaktörer, som kan genomföra förödande cyberattacker mot rivaliserande eller fientliga stater genom sina underrättelsetjänster och cyberarméer, kan genomföra operationer som kommer att orsaka ännu mer förödande resultat med AI-drivna cyberattacker.

Till exempel kan transport-, energi- och kommunikationsinfrastruktur samt hela nätverk av finansiella institutioner och kritiska statliga institutioner förstöras av sådana attacker.

Självklart arbetar många stater för att vidta nödvändiga åtgärder inför ett sådant hot. Nya enheter eller myndigheter inrättas mot AI-drivna cyberattacker. Samtidigt utvecklas strategier och policyer för att bygga infrastruktur och system som kan hantera sådana attacker.

Under de senaste månaderna har Biden-administrationen lanserat en studie som fastställer vilka åtgärder finansiella institutioner särskilt bör vidta för att skydda sina verksamheter.

Dessutom noterades att AI-stödda bedrägerier som deepfake och bankbedrägerier också har ökat och att detta måste bekämpas.

I detta sammanhang indikerar användningen av AI i cyberkrigföring en farlig och oroande situation när det gäller både nationell säkerhet och global stabilitet.

Med tanke på det föränderliga scenariot är den stora frågan som världen står inför: Hur allvarligt är hotet om AI-drivna cyberkrig och bör vi vara oroliga?

För att världen ska vara förberedd

AI-drivna cyberkrig skiljer sig från traditionella cyberattacker på flera viktiga sätt, och dessa skillnader gör dem farligare.

Dessutom kan AI potentiellt göra cyberattacker mer effektiva, snabbare och mer riktade. I detta avseende kan vi säga att det ger fördelar inom vissa områden:

Automatisering: AI kan minska processen för att planera och genomföra attacker som manuellt skulle ta dagar eller veckor till timmar eller minuter. Till exempel kan en systemskanning eller sårbarhetsdetektering som skulle ta dagar manuellt slutföras på sekunder tack vare AI-algoritmer.

Odetekterbar: Skadlig programvara utvecklad med AI-algoritmer kan bättre dölja sitt beteende för att kringgå traditionella försvarssystem och därmed undvika upptäckt.

Lärande i realtid: AI-drivna cyberattacker kan anpassa sig till försvarsåtgärder i realtid och dynamiskt utnyttja sårbarheter. Genom att analysera svaren från försvarssystem kan AI anpassa attacker därefter och öka deras effektivitet.

Avancerade attacker: AI kan använda stordataanalys för att genomföra mer sofistikerade och riktade attacker, specifikt riktade mot individuella eller företagsprofiler för att skapa mer personliga hot. AI kan också genomföra attacker på flera punkter samtidigt, vilket möjliggör storskaliga operationer.

Sådana farhågor kan ses som ett tecken på integrationen av AI-drivna system på slagfältet. I detta fall kommer AI inte längre att vara ett verktyg utan bli centralt för krigsstrategier på global nivå.

Det bör också noteras att oavsett hur snabbt åtgärder utvecklas mot AI-stödda attacker, har hotens komplexitet potential att överväldiga dessa insatser.

Det är nödvändigt att vara medveten om att AI-stödd cyberkrigföring inte längre är science fiction utan en verklighet.

Användningen av dessa teknologier av utvecklade stater utgör allvarliga hot mot både militära och civila infrastrukturer. Därför kanske vissa stater inte kan eliminera dessa hot på egen hand.

Av den anledningen kan strategiskt samarbete mellan länder och större investeringar i försvarsteknologier bli nödvändiga.

Skrivet av Ersin Cahmutoglu, skribent.