Enligt Alkompis har Försvarets Materielverk (FMV) nyligen ingått ett avtal om att köpa lätta marina robotar – i praktiken sjömålsmissiler – för att ersätta det svenska systemet “Robot 17” i Amfibiekåren. FMV-chefen Mikael Granholm säger att det inte finns något rättsligt hinder mot att köpa från israeliska leverantörer, vilka erbjuder utrustning av hög kvalitet. Dessutom fanns tidigare experimentinköp av drönarsystem och kommandoutrustning för över 1,7 miljarder kronor, samt prövningar med sex robotpansarsystem för 20 miljoner kronor.
Ökande importvolymer
Enligt Dagens ETC har de svenska importerna av israeliska militära produkter mer än fördubblats på kort tid – från 8 miljoner kronor under 2023 till 18 miljoner kronor under 2024. Sedan 2015 har importen uppgått till mer än 500 miljoner kronor totalt, vilket placerar Israel som en betydande leverantör trots förbud mot export till samma land.
Till skillnad från den mycket strikt reglerade exporten, regleras inte vapenimport i lika hög grad. Det finns ingen skyldighet att rapportera inköp eller specifika kontrakt, vilket har väckt kritik från användarrörelser om transparens och etiskt ansvars.
Kritiska reaktioner
Freds- och solidaritetsorganisationer har kraftigt kritiserat denna praxis, med argument att militära inköp från Israel indirekt stödjer aggression i konfliktområden. Sveriges Fackförening för Hamnarbetare meddelade i juli att de planerade blockader mot israeliska vapengods baserat på försiktighetsprincipen – även om produkten osäkert är militärt eller civilt.
Svensk försvarspolitisk position
Försvarsminister Pål Jonson har uttalat att inköp till Ukraina är nödvändiga, men har inte direkt kommenterat inköp från Israel. Premiärminister Ulf Kristersson betonade tidigare under året att köp av amerikanska vapen inte innebär en säkerhetsrisk, och att Europa behöver minska sitt beroende av amerikansk försvarsindustri – ett resonemang som även kan tillämpas på andra leverantörer.
Sammantaget illustrerar utvecklingen en kritisk gränsdragning i svensk försvars- och utrikespolitik. Samtidigt som landet vill framstå som etiskt ansvarsfull och kritisk till Israels agerande i Gaza, tyder inköpen på en pragmatisk realpolitik som riskerar att försvaga trovärdigheten i internationella krav på isolering eller kritisk distans. Med tanke på Sveriges medlemskap i EU och nära relationer med både USA och Nato, blir frågan om hur försiktighetsprincipen, transparens och politisk integritet ska balanseras allt mer central.
